idag va min mamma, min stig, min bror och min amanda i en bilolycka i västerås.
läskigt som fan men dom klarade sig fint. en bil sladdade över på deras körfält och dom fick veja undan ner i diket för att undvika krock. tur det gick bra. men sånna saker får mig alltid att tänka på hur det kunde ha gått och hur klen kroppen faktiskt är. och även om man själv är duktig i trafiken så kan det ändå hända saker.
kunde inte låta bli att gråta efter att mamma ringt även fast det gått bra.

när vi drog och mötte dom på sibylla sen fick jag en lång kram av jimmi som sa att han va jätterädd.
min bästa lilla pluttisbror.