17.37 kolsvart ute. hur fan är det möjligt. vad fan ska vi göra?

andreas sa igår att när han blir rik så ska han köpa en fin lägenhet åt oss så får jag inreda den precis hur jag vill. de va snällt menat trodde jag haha


-litar du på min smak så?
-nja, jag ser ingen skillnad ändå.

idag fick jag ett migrän anfall, som de så fint faktiskt heter. de första på evigheter så jag hade glömt bort lite. 

klockan ett idag slog de till som en sprak i ansiktet. jag va på möte och i en halvtimme satt jag och stirrade ner i golvet för tittade jag upp höll jag på att kräkas. sen kunde jag inte hålla emot längre. sprang ut från mötet tröck ner huvudet i en offentlig toalett (inget man vill göra) och kasta upp min lunch.  

när min chef kom ut från mötet bad jag om att få gå hem. han stirrade på mitt likbleka fejs och klappade mig på min kallsvettiga rygg och sa att de va okej.

nu va de över kunde man tro, men nej. nu började helvetesfärden hem. värt att veta om migrän är att de finns många olika grader av de. jag har den sorten som slår ut alla normala kroppsliga funtioner, tankeverksamhet och logik (allt detta plus en brutal smärta i huvudet såklart) och så blir jag överkäsnlig mot ljud och ljus.

mina ben skakade så jag kunde knappt gå, sakta tog jag mig framåt genom att ta stöd mot husväggarna. att ta sig hem med den smärtan kändes som en omöjlig uppgift och jag drabbades av panik. jag började gråta och hyperventliera (hade tagit mig ca 10 meter). eftersom jag rörde mig blev illamåendet värre, jag tänkte inte spy ner mig själv offentligt. jag kunde inte tänka, allt snurrade. de enda min hjärna lyckades få ihop va fyra grejer. att jag behövde hjälp. att jag skulle ringa mamma, att jag skulle lägga mig på marken (?) och att jag va tvungen att ta mig hem. det sista vann som tur är men de andra tankarna passerade hundratals gånger.

sakta tog jag mig gråtandes genom stan. kan inte påstå att jag uppfattade speciellt mycket alls, all kraft gick åt till att inte spy och bryta ihop. med mobilen i hårt i handen utifall och andreas smsade med jämna mellanrum för att ha koll på mig.

väl hemma la jag mig på hallgolvet. där låg jag i kanske tio minuter och bara vred mig tills jag blev tvungen att kräla in på toa och spy tills de inte fanns något kvar. sen la jag mig och sov en timme.. de tar alltid minst en dag innan mitt huvud har återhämtat sig. resten av dagen känner jag mig alltid helt dåsig i huvet och trött i kroppen. de är en väldigt konstig känsla. lite som när man druckit lite och börjar känns sig lite trött och flummig. haha

jag har ändå tur. min migrän burkar hålla i sig två till fyra timmar. (beroende på om jag spyr och/eller kan sova för de lindrar) de är inte helt ovanligt att folk kan ha de i tre till fyra dagar. helt sjukt.